Trippen inleddes mycket bra, med uppgradering så att vi alla kunde bo ihop. Här ska vi precis duscha och göra oss i ordning inför vår första kväll.
Utsikten – lika spektakulär som inredningen. Guldet! De kan inte få nog. Den där snäckan är ju verkligen stilig.
Gänget. Lite trötta efter resan, men ändå så PEPPADE!
Middag på magiska Robuchon. Det är nästan svårt att förklara hur roligt vi hade den här kvällen. Och ändå hade vi ÄNNU roligare kvällen efter.
Guldet, än en gång. Här i dessertform.
Sen spelade vi craps! Jag förlorade och de andra vann. Nästa kväll var det tvärt om, vilket innebar att vi alla gick plus minus noll. Det får man se som en vinst, när man är i Vegas.
Bakispaniken morgonen efter när vi inser att det är VÄNTETID i frukosten. Vi måste ha mat! Dryck! Kaffe! NU! Karin kunde inte möta dagsljuset innan det löst sig.
Sen kröp vi alla ner i min och Annikas säng och kollade på film. Innan vi släpade oss ner till spa:et och bastade och tvagade och hade oss. Gjorde oss fräscha lagom till kvällen – när fördärvet började all over igen.
Mot middagen!
På Sinatra.
FANTASTISK mat – tyckte alla utom Annika, som tydligen beställde en utkavlad köttskiva med pizzatopping. Fem timmar senare lämnade vi restaurangen fem kilo tyngre än när vi kom.
Ett par minuter innan utcheckning. Ett slaget, men väldigt nöjt gäng. Jag hade också varit sådär nöjd om jag inte behövt köra.
Sen var vi ju så klart TVUNGNA att belöna oss med något gott på vägen hem. En bra avrundning på en, ja, MAGISK helg.